Det står en blåslampa på en hylla på vårt loppis. Den är inte min. Vi har loppiset ihop med grannen. Så dyker det upp nya minnen.
Det var dags för höskörd i tidigt 60-tal vid ett småjordbruk där ännu hästarna drog hem med höskrindan. Bonden blev sjuk och vi två yngre tonåringar skulle köra hem höet. Det gick det också, men det gick sakta. Det tog tid för oss att ta hö från hässjan och lasta på skrindan och hästarna ville inte gå den väg från åkern som vi ville. De tog sin väg. Det var inte idé att försöka styra. Hästarna Kasper och Sleipner tog sina egna vägar, men hem till ladan kom vi. Men som sagt: Det gick sakta.
Det var då min väns storebror dök upp med en urgammal traktor. Ja, den hade faktiskt gummihjul, men det var just inte några mer moderniteter. Fotogenmotor och startade inte utan uppvärmning av en blåslampa.
Vi fann snart att det gick inte alls fortare med en traktor och övergav den efter bara några lass. Traktorer och blåslampa i all ära, men visst var det fint med två stora starka höstar och en säck havre.

Fyra dagar tills vi öppnar på lördag…